Nu har det gått ett tag sedan jag skrev.. igen! Har dock inte haft något speciellt att uppdatera med, vilket har gjort att det känts ganska onödigt.

Har väl egentligen inte så mycket att uppdatera er med nu heller, men lite får jag väl allt skriva ändå. Det är väldigt mycket funderingar hela tiden.

Jag upptäckte en mysig sak häromdagen.. jag har alltid varit sån som får lite halvt panik när bebisar skriker, när man inte vet vad man ska göra, har alltid lämnat över till mamman/pappan. Så i alla fall, jag gick förbi ett hus häromdagen och innifrån hörde jag hur en bebis skrek & skrek. Min första tanke var "guuuud vad mysigt det låter". Blev lite chockad eftersom jag aldrig känt så innan! Men roligt var det.

Och även om det är tidigt så längtar jag hela tiden efter att bebis ska komma, få hålla det lilla knytet i famnen, kunna lukta och känna närheten. Lilla hjärtat <3

Nedräkning till ultraljudet fortsätter, det ska bli så mysigt, känns nog mer verkligt efter att man fått se att det verkligen ligger något i den lilla magen som växer (just nu känner jag mig bara tjock). Och tänk första gången man känner en spark, att det rör på sig. DÅ kommer det nog att vara "mer på riktigt"

Men det har faktiskt börjat att synas ganska mycket och snart MÅSTE jag berätta för chefen och mina jobbarkompisar, jag är lite seg jag.

Tills att alla andra får veta så har jag bara ätit lite för mycket, haha!

Jag och sambon har också fått ett starkare band.. vi har alltid haft det och jag har alltid känt att det ÄR honom jag ska leva mitt liv med, det finns ingen annan jag hade kunnat ha samma starka band med. Han är den som förstår mig bäst, den som har tålamod med mig och visar sin kärlek varje dag!

Men även om bandet varit starkt innan, så har det blivit 100 gånger starkare nu. Vi kommer aldrig att tröttna på varandra och även om vi har våra tjaffs, så vet vi vart vi står! Man behöver aldrig känna sig det minsta orolig.

Har faktiskt inte hänt värst mycket sedan jag skrev sist. Denna "mellanperiod" är otroligt tråkig och jag bara längtar och hoppas på att tiden går fort nu!

Det syns ingenting, det känns ingenting.. det är nästan så man börjar fundera på om man har inbillat sig alltihop. Kommer antagligen kännas lite mer sen när man börjar få kula och när man kan känna bebisen där inne!

Tänk sen när man kan börja handla en massa saker, det är något jag längtar till.. och till ultraljudet såklart.. "bara" 6 veckor kvar.. suck!

Går idag in i vecka 13.. känns riktigt bra måste jag säga =) Dock har tröttheten smugit på igen.. är helt slut redan vid 7-8 på kvällarna, men det ger sig nog.

I onsdags var jag hos BM på andra inskrivningen.. gick jätte bra och jag trivs verkligen med den BM jag har fått. Pratade en massa och fick svar på många funderingar. Tog lite prover och alla var bra.. skönt det! =)

Hon hade även bokat en tid för UL.. så den 23 november är det dags, kan ju säga att jag aldrig längtat så mycket till november som jag gör nu.. ska bli så himla roligt att få se det lilla knytet.

Det går fortfarande upp och ner med hur det känns.. man vet ju att man är gravid, men på något sätt har man fortfarande inte riktigt insett det.

Läste att man redan nu kan känna att bebis rör sig, har dock inte gjort det.. men vad roligt det hade varit!

Haha jag känner även att jag fått otroligt kort stubin... jag kan explodera på en sekund och sekunden senare är jag glad igen.. känns även som att jag kan börja gråta för ingenting, dessa hormoner!

Dags att ta ett kort idag också.. får jag inte glömma! Vi har börjar ta kort på magen varje fredag.. alltså varje gång jag går in i ny vecka.

Tiden går ju faktiskt ganska fort, trodde att den skulle gå otroligt sakta, men jag hade ganska fel.

Det enda jag vill att tiden ska fortare till är ultraljudet, jag vill ju veta att allt är bra med det lilla livet där inne.

Har också börjat längta tills det syns lite mer, nu ser det det bara ut som att jag har ätit lite för mycket gott! =) Känns som att det är en mellan period nu, det börjar synas mer och mer, men det är fortfarande bara dom närmsta som vet.

Funderingarna kring allt är många.. jag har börjat undra hur jag kommer att bli efter att bebis kommer. Kommer jag att vara samma person? Vad kommer att förändras?

Självklart kommer mycket att bli annorlunda.. det är ju sådant man vet redan innan, men för mig känns det bara bra, roligt och väldigt spännande.

Vilka kompisar kommer att stanna kvar och vilka kommer att försvinna? Vilka kommer tycka att man inte är lika "rolig" längre... vilka är dom äkta?