Ida

15 januari 2013 18:44

Jag håller med dig. Man måste förstå att alla prioriterar olika, det är ingen idé att bli sur för att ingen hör av sig (som man kunde bli förr). Bara att försöka släppa och gå vidare, det mår man bäst av själv. Även du har ju gjort prioriteringar, skaffat barn och annat som tar din tid. Och du prioriterar och anpassar ju såklart ditt liv efter det. Det kan ju också göra att du heller inte hör av dig lika mycket till alla de vänner som du en gång gjorde. Men sådant är ju livet, du gör dina prioriteringar, de gör sina. Att klaga eller att ens tänka tanken är bara att slösa onödig energi. Man ska umgås med dem som gör en glad och som man får positiv energi från annars kan det lika gärna kvitta :)

aprilbebis

15 januari 2013 20:12

Ja absolut gör jag mina prioriteringar och jag hör av mig till dom jag känner står mig nära, dom jag känner.mig trygg med och dom jag litar på. Det som känns bra är att det är samma personer jag umgås med nu som innan jag fick barn.
Däremot finns det "vänner" som slutat höra av sig sedan man fick barn som jag flertal gånger hört av mig till osv.
Men man måste sluta vara bitter och inse att det inte var några vänner.
Dom jag umgås med nu förstår att man inte har samma tid, men dom vet att alltid finns för dom och jag vet att dom finns för mig. Det är vänner!
Det är mycket man upptäcker när man får barn kan jag lova!

Ida

15 januari 2013 22:18

Så är det nog oavsett om man skaffat barn eller inte, men jag förstår hur du menar. Kan ibland förstå om de kan känna sig "svikna", att någon som skaffat barn helt plötsligt inte hör av sig lika mycket längre (vilket är förståeligt, men man har ju ändå alltid tid för att skicka iväg ett sms eller två). Samtidigt kan de som skaffat barn känna sig "svikna" av att ingen hör av sig på samma sätt längre. Jag tror mycket handlar om att människor bara klagar på varandra och inte ens försöker förstå hur den andra har det. Visst hade det varit enklare om man hade haft en positiv inställning istället och att båda två förstod vad den andra har? Man behöver inte ses varje vecka eller varje månad för att vara vänner. Jag tror att sådan vänskap är väldigt stark. Att knappt ses, men när man gör det är det precis som att man pratade igår. Inte vara arga på varandra utan liksom bara ha accepterat att livet inte ser ut som det en gång gjort :)

aprilbebis

30 januari 2013 09:04

Precis! Visst är det så och det är sådana vänner jag värdesätter väldigt mycket!
Sen är det klart man känner sig sviken.när man ständigt hör av sig men aldrig får respons eller inte ens ett litet sms någon gång.
Jag anser ändå att baraför att man skaffar barn så betyder inte det att man inte ska höra av sig från båda hållen. Det är fortfarande lika mycket upp till båda två!
Självklart är det alltid lättare att förstå någon med barn om man själv har barn, men innan jag fick barn så försökte jag åtminstonde att förstå och stötta mina vänner som hade barn.
Och det är ju det vänskap handlar om oavsett vad det gäller.

Kan även tillägga att många som har barn endast vill umgås med andra som har barn och det kan jag tycka är galet.Men det är ju upp till